Idén om Industrilås

Uppväxten i det krigshärjade Tyskland fick Klaus Mölzer att söka sig norrut. Valet föll på Sverige och vid 22 års ålder satte han sin fot i de småländska skogarna för första gången. Klaus fick jobb på Eldon i Nässjö där han under två års tid arbetade med att svetsa och bygga apparatskåp. Mellan 1966–1968 uppfyllde han sedan sin barndomsdröm och utbildade sig till ingenjör. Där fann Klaus inte bara sin passion i arbetslivet, utan även sin blivande fru, Annika. Paret flyttade sedan gemensamt till Nässjö och Klaus återvände till Eldon, men den här gången som konstruktör. Efter en tid där upptäckte han att det alltid saknades lämpliga lås och gångjärn till specialtillverkade kapslingar. Det var där idén om Industrilås började ta form.

—Jag frågade dåvarande vd:n på Eldon vad han tyckte om att jag ville starta en egen verksamhet. Han ogillade tanken starkt och sa att i så fall var jag tvungen att säga upp mig. Jag hade inte modet att göra det där och då utan bestämde mig för att ta hjälp av min tyska vän Ulrich Hild. Tillsammans startade vi Industrilås som en sidoverksamhet. Det fungerade bra i början men för att inte tappa trovärdighet fick jag till slut säga upp mig från Eldon. Jag ville kunna satsa helhjärtat på Industrilås tillsammans med Ulrich, berättar Klaus Mölzer.

Den dagen Klaus sade upp sig från Eldon och tog steget ut i det okända började Industrilås resa på riktigt.

—Jag var faktiskt skeptisk i början och tänkte mest på våra barn, Fredrik och Linda, och hur vi skulle försörja oss utan Klaus fasta månadslön. Men till slut gick jag med på det och kände mig trygg. Jag visste ju att han var en handlingskraftig man, berättar Annika Mölzer med ett leende.

En familjeinsats  

I familjen Mölzers hem började Industrilås långsamt ta form 1981. I garaget monterades de första låsen av familjen själv och här gjordes även den första produktkatalogen. Klaus slet hårt och jobbade varje dag från morgon till kväll, sju dagar i veckan. Dessutom satt hela familjen ofta på kvällarna framför tv:n och monterade lås. När en låda blev klar kom Klaus in med en ny och så fortsatte det.

—Jag minns när vi satt och monterade lås med familjen. Pappa kom in med de där blå lådorna som Industrilås har än idag, och så monterade vi. Ofta gjorde vi det till en lek. Vi satte timern på tio minuter och gjorde så många vi kunde. Nästa tio minuter skulle vi slå det vi hade gjort den första omgången, berättar Linda Mölzer.

Eftersom det var ont om pengar i företaget de första åren erbjöd Klaus ofta samarbetspartners som inte bodde i närheten att sova hemma hos familjen Mölzer. Att spara in kostnaden för hotell var lika nödvändigt som självklart, de pengar som fanns gick till material och monteringsjiggar.

—Det var tur att Annika hade en inkomst, annars hade jag aldrig kunnat hålla i gång det. Ofta fick jag välja om jag skulle köpa en låda skruv eller bröd till familjen. Det var knapert och gick runt tack vare Annikas arbete, förklarar Klaus. 

När Industrilås tog steget och flyttade till en större lokal ökade affärsvolymerna i snabb takt.

— Jag och min syster blev huvudrekryterare av låsmontörer bland våra klasskompisar på skolan och vi jobbade i arbetslag om sex–åtta personer under helgerna. I princip jobbade jag extra i produktionen hela vägen från sjätte klass och genom hela min högskoleutbildning, minns Fredrik Mölzer.

Laganda och glädje som drivkraft

Det var en normativ tid och erfarenheten från produktionen väckte ett stort teknikintresse hos Fredrik. Men även en stor fascination av allt som går att uppnå med positiv laganda, arbetskamrater emellan.

— Jag minns särskilt hur vi monterade 90-graderslås, den enklaste volymprodukten i programmet. Det blev långa pass på den stationen och vi tävlade hela tiden om hur många lås skruvmataren kunde köra på en timme. I grupper om tre gjorde vi hela tiden över 1000 lås i timmen. Det var ett enkelt och kul sätt att ha driv i det hela, berättar Fredrik.

Ett par av de anställda som monterade lås ihop med Fredrik är kvar på Industrilås än idag. Att kunna växa med sitt företag har varit en del av Industrilås kultur ända sedan starten.

— De där första åren skapade vi vår identitet och vårt sätt att söka framgång. Pappa lärde oss att om vi jobbar hårt, tar med oss glädje in i arbetet, är lyhörda, fokuserar på laganda, tar hand om varandra, tänker annorlunda och alltid, alltid utmanar de doktriner som råder — då är inget omöjligt, säger Fredrik.